Angående det där med AI och konst tänker jag att det är en så bra reality check att dela hem med en unge som sitter och ritar frenetiskt i sitt "rymdskepp" (en flyttkartong), grymtar och mumlar för sig själv. Det finns ett egenvärde i kreativa processer.
Det är lite synd att den klickdrivna uppmärksamhets-ekonomin så tydligt belönar och förstärker just det beteendet.
Det är bra och nödvändigt att kunna ompröva gamla ståndpunkter, inte minst när man faktiskt gör avtryck i offentligheten.
Men jag är mer skeptisk till människor som enbart kan röra sig framåt genom 180 graders-vändningar.
Idag lärde jag mig något om Linköpingsfiguren Folke Filbyter: "Namnet Filbyter påstås komma från en äldre svensk form av fölbitare, det skulle alltså vara ett öknamn på grund av att Folke skulle ha kastrerat hästar med tänderna."
Det tänker man inte på när man står vid statyn och väntar på bussen.
Jag vill inte hålla på med slappt politikerförakt men jag tror inte det är så bra att vi helt uppenbart håller på att få ett frälse med helt andra villkor än oss andra.
Föreställ er ett produktivitetsavdrag för riksdagsledamöter där man förutsatte att vi fick mer politik för mindre resurser varje år. Låter det som en absurditet? Jo, det är det ju.
Sätt upp en byst över de beslutsfattare som ville ha det så här så alla vet vem man ska tacka.
De är väl ändå vana att betrakta som onyttiga kostnadsposter och skulle säkert tycka det var spännande att istället betraktas som högkompetent arbetskraft. Låt Bröd & Salt flytta in i lokalerna och tids nog uppstår det en ny spännande kultur som bär sig själv och sätter Sverige på kartan.
Låt Statens Fastighetsverk ta ut precis vilka hyror de vill och avyttra våra museers samlingar till ett europeiskt land som faktiskt vill ha museer. Tror inte man behöver gå längre än till Norge eller Finland ärligt talat. Låt personalen följa med.
MEN - och det här är tyvärr inte längre bara retorik från min sida - börjar vi inte nå punkten där det börjar bli absurt att skydda högavlönade beslutsfattare från konsekvenserna av sina egna beslut? Varför inte bara göra ett alexanderhugg i marknadens namn?
Jo, jag kommer ju skriva på den där listan för att rädda Medelhavsmuseet och Östasiatiska. och visst kunde man än en gång försöka förklara hur extrem vanvården av och okunskapen om kulturbärande institutioner i Sverige är.
AI-slaskbild med texten ”He has kids” (deppig slackerpappa) och ”So does he he” (muskulös pappa som gör armhävningar med kidsen på ryggen).
Han har barn.
Det har ”He-he” också.
Fina AI-slask, exakt ingen har kollat på den här bilden.
Helt enig där!
Tycker överlag att erfarenhetspedagogik verkar skapa en klyfta till mycket äldre och mer krävande litteratur snarare än överbrygga den. Men jag är inte så djupt insatt och kanske ogin.
Har inte riktigt formulerat det färdigt för mig själv men gissar att det hänger ihop med ett starkt fokus på att läsaren ska känna sig speglad i verket, fokus på upplevelse snarare än analys etc. (Vilket så klart också är viktiga saker att skolan värnar.)
Ja, jag tror också det.
Nej, jag misstänker att det här är ett förgivettagande som man inte riktigt synat ordentligt. Och att det handlar om en viss föreställning om "starka läsare".
Jag undrar lite vad man lägger i begreppet "inre bilder" för det här framhålls i svenska texter om litteraturläsning nästan som en lag.
(OBS, jättebra stödmaterial överlag, så det är ingen supertung kritik, bara en reflektion)
Det gör jag naturligtvis i någon bemärkelse men jag vet att jag tycks ha en rätt svag visuell fantasi i jämförelse med andra, något som gör att jag kämpade med att lära mig läsa realistisk artonhundratalslitteratur men hade lätt ge mig hän åt Borges abstraktioner tidigt.
Hittade följande formulering på Litteraturbankens stödmaterial för lärare/lärarstudenter: "Något som utmärker goda erfarna läsare är att de omedvetet skapar sig inre bilder när de läser." Variationer på detta stöter jag på överallt.
Detta är bortom omskrivningar som radikala islamister, störande böneutrop osv.
Religiösa praktiker är till slut de människor som utför dem. När man säger att ramadan inte hör hemma i Sverige menar man att muslimer inte hör hemma i Sverige.
Jag sitter bara med i poddar om jag får prata tysk barocklitteratur, det är sen gammalt. Blir kanske inte så många poddar av den anledningen men nu så!
Deafheaven lär bli grymt.
Jag sitter bara med i poddar om jag får prata tysk barocklitteratur, det är sen gammalt. Blir kanske inte så många poddar av den anledningen men nu så!
Affischen till Kennet Branaghs filmatisering av Hamlet.
Våldsamt överspel, ditt namn är Kenneth Branagh.
Borde starta den där Shakespeare-tråden ordentligt. Titus Andronicus-filmatiseringen med Anthony Hopkins var i alla fall storslaget flippad.
Frågan är vilken Othello-iscensättning man ska se.
Blunda och tänk att din 18-åring eller din 8-månaders bebis ska utvisas. Ensamma. Kroppen skriker, total panik.
Består regering och riksdag verkligen av människor?
Allt oftare funderar jag på om förlag skulle behöva förklara för sina författare vad kritik överhuvudtaget är och hur det fungerar. Inte minst de som kommit fram via nya medieplattformar där odlandet av parasociala relationer är en central feature verkar ha lite svårt att greppa fenomenet.
